Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Tolstoy. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon, är hos Tolstoy detta drag personlighetens kraft och eld,
karaktärens svärdsfäste, förkunnelsens rot och kärna. Och vad
som i alla tider skall bli förebildligt hos denne religiöse
diktare, är den stora, djupa primitivitet, som bär och
genomtränger hela hans väsen. Slagen och förskräckt av livets allvar,
anställer han en uppgörelse med sig själv och genomför den
skoningslöst, och med samma stränghet för han samhälle och
mänsklighet inför deras samvetens domstol. Och han gör på
en gång rent hus med alla fördomar, villor, fel, misstag, han
förkastar massan av de läror, som förespeglats människorna
såsom sanna, han röjer upp bland gängse åskådningssätt och
slöa vanor, han går till grunden med allt och lodar bottnen i
själarna, ty om räddning skall vara möjlig, gäller det att börja
på nytt. Det hänsynslösa i hans fordringar motsvaras endast
av lidelsen i hans sanningssinne. Kanhända är det ett särskilt
privilegium hos snillet att kunna tränga fram till det
ursprungliga och på nytt upptäcka det friska liv, som det bevarar i
fröet; all växt spirar på jordgrunden, varje källa har sin åder
i djupet. Det är en tröst för den lidande mänskligheten, att
frälsningen alltid ligger nära, blott den har mod att frigöra
sig från sina falska gudar och följa naturens bud, som på det
andliga området är samvetets.
En av Tolstoys själsfränder och lärare var Rousseau, som
100 år före honom förkastat civilisationens och vetenskapens
flärd, hänvisat till människolivets naturliga grundlagar och
prisat den renande och läkande kraft, som strömmar till oss
från naturen och det enkla levnadssättet. Såsom fallet var
med Rousseau, var även för Tolstoy den egna individualiteten
det organ, varigenom han grep universum, den egna
upplevelsen genomgångspunkten för hans etik, religion och
samhälls-lära. Även som diktare har Tolstoy egentligen blott skildrat
sig själv. Hans romanhjältar, Olenin, Ljevin, Nechljudov och
en mängd andra återge hans egna tankar och erfarenheter.
Liksom Strindbergs kan Tolstoys hela författarskap betecknas
som en enda fortspunnen självbiografi eller självbekännelse.
Med den stränga moralistens raka blick och brist på sinne
för form och färg inom människolivet och därtill med äkta rysk
radikalism kastade Tolstoy i den fara för skeppsbrott, han
såg hota mänskligheten, överbord som värdelöst gods en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
