Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
övriga ladugården, därför kunde han förnöja sig
med att böka i jorden med trynet, som han var
skapt till att göra, men aldrig hittade ban något
roligt i den jorden, så nog var hans liv enformigt.
Men som han ej numera mindes något bättre,
jämrade ban sig ej. Som hans husbondefolk gåvo
honom mat att äta, halm att ligga på, någon gång
gjorde rent åt honom och till och med en och
annan gång läto honom vara ute och springa
omkring en stund på gården, drömde icke de heller
om att hans lott var ett martyrium.
Skulle det ha fallit dem in att reflektera över
hans lott, så kunde de ha jämfört den med hur
mycket sämre en ocli annan gris på andra gårdar
hade det. Far, som brukade gå omkring och slakta,
visste nog ban, hur illa folk kunde ha det ställt för
sin gris ibland. En gris t. ex. hade levt instängd i
ett täckt skjul utan fönster och så litet, att det
stackars djuret bara haft utrymme att vända sig
därinne. Trägolvet hade varit betäckt med ett
fots-tjockt lager vidrig smuts. Bara vid de tillfällen då
man hällde maten i lians ho öppnades dörren.
Un-det ett par minuter fick ban då lite luft och dager.
Först när lian skulle slaktas, fick ban komma ut
på Guds gröna jord under himmelen. Men då ville
han inte ut, antingen ban nu anade att man tänkte
döda honom, eller ban fruktade dagern, som man
alldeles vant honom av med. Dödsdömd hade han
ju varit från början, och värre än den värste
förbrytare hade han hållits fängslad hela sitt lilla
liv under tiden före dödsdomens utförande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
