- Project Runeberg -  Skogsskötsel : handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog /
43

(1914) [MARC] Author: Anders Wahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - c. Slutenhet - 1. Olika slag av och beteckningssätt för slutenhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett bestånd vara slutet, när de särskilda trädens kronor gripa in i varandra
eller åtminstone beröra varandra så, att marken överallt är beskuggad.

trädens sidogrenar ej upp till varandra, utan mindre eller större mellanrum
förefinnas mellan dem, uppstå olika grader av slutenhet från knapp till gles sådan.
Förekomma kala fläckar i beståndet, säges detta vara luckigt. Ofta är
slutenheten ojämn, så att träden gruppvis stå tätt, gruppvis glest. För att giva mera
påtagliga uttryck åt dessa olika slutenhetsgrader, än vad nämnda språkliga
termer antyda, har man använt siffertal, varvid enheten 1 betecknat full slutenhet,
under det att tiondedelar därav från 0,9—0,1 angivit allt lägre grader.

Från massaproduktionens synpunkt är ett bestånd slutet, då ståndortens
virkesproducerande förmåga med hänsyn till det förefintliga trädslaget och
dess ålder fullt utnyttjas.
Sker detta, betecknas slutenheten med 1. Utnyttjas
däremot icke produktionsförmågan helt, vare sig så att träden stå för glest eller
luckor förekomma, angives graden liksom i fråga om den biologiska slutenheten,
med decimalbråken 0,9, 0,8 o. s. v. Uppgår slutenheten icke till 0,3, plägar man
anse marken såsom kal.

Från värdeproduktionens synpunkt föreligger full slutenhet, då beståndet
med hänsyn till ålder, trädslag, ståndort och avsättningsförhållanden lämnar
den största värdetillväxt.


Under det att skalan för den biologiska slutenheten oftast nära
sammanfaller med den för massaproduktionens, i det att den avsatta virkesmassan i
regeL blir större i samma mån som träden stå tätt och jämnt fördelade över
beståndsytan, så avviker däremot slutenheten med hänsyn till värdeproduktionen
ej sällan väsentligt ifrån de båda andra synpunkternas. Den största massan
lämnar nämligen icke alltid det största värdet. Värdetillväxten kan således
tillbakahållas vid en slutenhetsgrad, som medför den största massatillväxt. På
grund härav kan man i fråga om värdetillväxten tala om överslutna bestånd,
varmed då skulle menas sådana, som för att avsätta största värdetillväxt måste
utglesnas. Man har sökt finna ett uttryck för detta förhållande genom att, då
slutenheten för den högsta värdetillväxten sättes såsom enhet (1), till denna
lägga decimaler med ökat värde allt eftersom slutenheten blir större, t. ex. 1,1,
1,2 o. s. v. En för ringa slutenhet betecknas återigen på samma sätt som vid
den biologiska slutenheten med fallande decimaler 0,9, 0,8 o. s. v.

Beträffande överslutenheten må framhållas, att sådan kan föreligga även när det
gäller slutenhet från biologisk, i någon mån också massaproduktions synpunkt. Stå
träden så tätt, att kronorna ej kunna nå tillbörlig utveckling, mister beståndet en god
del av sin motståndskraft mot yttre påverkningar och faller lätt offer för diverse
sjukdomar, varjämte vid dylik trängsel i beståndet de kemiska och fysikaliska processerna
i markytan kunna taga ett ogynnsamt förlopp. Detta kan i sin ordning återverka på
massaproduktionen, särskilt i fråga om trädslag med ringa spridningsförmåga. I
likåldriga bestånd av sådana trädslag befinner sig nämligen det övervägande antalet
härskande trädindivid på nästan samma kronhöjd, varigenom trängseln där kan bli så
stor, att assimilationen försvagas och därmed även massaproduktionen.

Om man än, såsom av förestående torde ha framgått, teoretiskt sett icke saknar
uttryck för slutenhetsgradens betecknande, så möter det dock stora svårigheter att i
praktiken rätt avgöra, vilken slutenhetssiffra skall åsättas det ena eller andra beståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waskog/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free