Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
slags, i hög grad beroende av markens beskaffenhet. Ä frisk och näringsrik
jord är förmågan att fördraga beskuggning alltid större än å sämre ståndorter.
Ett utslag av trädslagets ljusbehov är även, att det vantrives inom områden,
där stor molnighet råder, samt att detsamma till växtplats helst väljer de för
solljuset mest exponerade sluttningarna. „
Ehuru tallen inom en stor del av sitt utbredningsområde till växtplats helst
utväljer slätter och svagt kuperade terränger, kan man icke säga, att så alltid är
fallet i värt land. Visserligen
upptagas våra hedområden såväl
i norra som södra delarne av
landet företrädesvis av tallen,
men å andra sidan förekommer
detta trädslag, blandat med
granen, även i våra mest kuperade
och bergiga landskap, därvid
ådagaläggande samma
anpassningsförmåga som då det gällde
klimatet. De stora,
sammanhängande, rena tallbestånden
finnas dock även hos oss egentligen
ä de föga eller blott i smått
kuperade sandmoarne eller ä
rullstensäsarne, väl
huvudsakligast av den anledning, att andra
i vårt land förekommande
trädslag där ej kunna finna någon
trevnad och således ej heller
uppträda såsom svåra medtävlare om
platsen. Där tallen förekommer
i mera kuperade trakter, utväljer
den såsom ovan nämndes
företrädesvis de mera soliga och torra
sluttningarne mot söder och väster
samt de jämna, torra
högplatåerna, under det att granen där mest upptager nordliga och ostliga sluttningar
samt de fuktigare lokalerna. Jordmånens beskaffenhet synes dock härvid spela
en stor roll, i det att granen å de bättrè markerna invandrat och hotar att
förtränga tallen även å de mera soliga lägena.
Fastän tallen uppenbarligen bättre trives å friska lägen och kan nå fullgod
utveckling på ganska torra sådana, äger den dock stor förmåga att draga sig
fram även på starkt fuktiga ståndorter, varom dess uppträdande å våra
moss-och myrmarker nogsamt vittnar. Detta till synes egendomliga förhållande
kan dock förklaras därav, att det å dylika lokaler förefintliga vattnet är fattigt
på syre och rikt på fria humussyror, varigenom dess upptagande genom röt-
Neg. i Skogsinst:s ägo. N. Sylvén foto.
148. Tall å rismosse. Markskikt av Ledum palustre.
Malingsbo.
— 403 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
