Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
5. Ek (Qvercus pedtinculata och Qv. sessiliflora).
Utbredning och biologi.
I vårt land förekomma såsom viltväxande tvenne ekarter, stjälkeken
(Qvercus pedunculata) och druveken eller vintereken (Qv. sessiliflora). I fråga om
skogsskötseln har hittills i vårt land knappast någon åtskillnad gjorts mellan
dessa båda arter, och vår kännedom om huru de förhålla sig med hänsyn till
ståndort, tillväxt m. m. är synnerligen bristfällig. Då erfarenheten från andra
länder, där ekskogsskötseln står på en högre ståndpunkt, lärt, att de båda
arterna även till sina beståndsegenskaper äro väl skilda, är det av ej ringa vikt
att större uppmärksamhet än hittills ägnas åt utrönande av dessa förhållanden.
Till underlättande av ett mera allmänt aktgivande på de båda arternas
förekomst, utbredning och värde såsom skogsträd må här angivas några av de
viktigaste botaniska karaktärer, som åtskilja dem.
Stjälkek (Qv. pedunculata). Ktiopparna rundat äggformiga. Bladen med mera
rundade och större flikar, på undersidan nästan glatta eller med få enkla hår.
Bladskivans bas vid skaftet hjärtlikt urnupen. Bladskaften korta. Honblommorna 1—5
på ett gemensamt långt skaft. Pistillen med kort stift. Ollonen avlångt valsformiga,
ljusbruna med skönjbara strimmor, sittande ett till flera på en gemensam, lång stjälk.
Grenbildningen kraftig och oregelbunden. Bladen fällas i regel före vinterns inbrott.
Druvek (Qv. sessiliflora). Knopparna spetsigt äggformiga. Bladen med något
spetsigare och mindre flikar, på undersidan försedda med stjärnformiga hår.
Bladskivans bas kilformigt utlöpande i skaftet. Bladskaften långa. Honblom?norna
mycket kortskaftade. Pistillen utan stift. Ollonen rundat äggformiga, något mörkare
bruna och utan skönjbara längdstrimmor, sittande tillsamman i gyttringar utan stjälk.
Grenbildning svagare, mera regelbunden. Bladen kvarsitta ofta över vintern, därav
även namnet »vinterek».
Stjälkeken förekommer i större delen av Europa samt i Kaukasus och
Mindre Asien. Dess utbredning i norr och söder sträcker sig mellan omkr. 64 0
n. b. i Norge och 440 n. b. i södra Europa. Dess nordgräns sjunker i stort
sett nägot mot öster. Dess höjdgräns är i södra Sverige omkr. 300 meter, i
Harz 450 m., Schwarzwald 600 m., Alperna 800—1,000 m. Druveken har en
något mindre utbredning. Dess nordgräns infaller redan vid omkr. 540 n. b.
och den tyckes ej heller gå så långt österut som stjälkeken. I stället går den
något högre upp på bergen, vilket framgår av följande höjdsiffror:1 Harz 500
m., Schwarzwald 750 m., Alperna 1,000—1,300 m. Beträffande vårt land torde
man kunna säga, att gränsen för stjälkekens förekomst såsom beståndsbildande
träd går från Dalälvens utlopp i Bottniska viken ned till Vänern och därifrån,
med en oregelbunden utbuktning uppåt Frykensjöarne i Värmland, i riktning
mot Kristiania. Enstaka stjälkekar förekomma vida längre norrut. Druvekens
utbredningsområde är, enligt vad man hittills känner, vida sydligare och håller
hon sig mera längs kusterna, där hon i öster knappast går norr om Östergötland,
1 Efter Hess, Holzarten, 1905.
— 580 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
