Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
förekommer gruppvis inblandad i bokbestånden, torde detta föryngringssätt
mången gång kunna tillgripas. Eken bör då helst föryngras 15—20 år före det
omgivande bokbeståndet, så att ekgrupperna få motsvarande försprång i
jämförelse med det nya bokbeståndet.
Angående ekhögskogens kvantitativa årliga utbyte under en omloppstid
hänvisas till de i det föregående lämnade siffrorna (sid. 589). I Danmark
beräknas den vara omkring 3/4 av bokens, eller vid 120-årig omloppstid omkring
6,6 kbm. pr hektar.
Ekskogen på Visingsö uppgives hava lämnat en årlig nettobehållning pr
hektar av 20 kr. Växtlighetens gång har där enl. Rinman varit:
Ålder Grundyta Medelhöjd Medeldiam. Massa
år m2 m. cm. m3
20........................2 4,3 5,2
30........................6,5 7,1 9,1 26
40............11 9?7 12,9 54
50............14.5 12,4 16,8 83
60............16,4 15,1 20,4 112
70............18,1 17,7 23,6 141
Endast ekarne, ej underväxten ingå i de resp. siffrorna.
Den i det föregående skildrade allmänna gången vid uppdragande och vård
av ekbestånd torde väl i vårt land komma att tillämpas endast för jämförelsevis
små områden. Oftare komma våra skogsmän att stå inför uppgiften, att taga
vara på och göra det bästa möjliga av de småbestånd, grupper eller t. o. m.
enstaka individ av ek i olika åldrar, som förekomma inblandade i bestånd av
andra trädslag. Inom många trakter av vårt land förekommer eken sålunda
inblandad i de mest varierande skogstyper och skulle med bättre vård än den,
som nu vanligen kommer henne till del, kunna skänka avsevärda utbyten. Nu
få mången gång vackra återväxtgrupper, som förekomma i hagmarker och
lövängar. på leravlagringarne längs södra Sveriges större insjöar och ådalar eller å
bokskogsregionens bördigare lågmarker fresta sin tillvaro under ständig kamp
mot allehanda skadliga påverkningar. Utan skogsvårdarens hjälp duka de oftast
alldeles under i denna kamp eller utgå därur med korta, deformerade stammar
och förvridna kronor.
Vården av dessa småbestånd eller återväxtgrupper skiljer sig föga från vad
vi i det föregående påpekat rörande genom kultur uppdragna återväxter.
Vanligen äro dock dessa naturliga föryngringsgrupper mer eller mindre uppblandade
med andra trädslag, såsom björk, asp, ask, bok, avenbok, hassel, gran m. fl.,
och det gäller således i första hand att avgöra, i vad mån en utrensning av
dessa trädslag är nödvändig. Av de förenämnda trädslagen äro björken och
aspen väl de, som i de flesta fall måste efterhållas, den förstnämnda emedan
den lätt skadar ekarnes toppar genom grenpiskning, den sistnämnda emedan
den konkurrerar för starkt om utrymmet och snart växer över ekarne. Är granen
likåldrig med eken, måste den likaledes tidigt utfällas. Eken och asken gå mer-
- 615 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
