Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anläggning 1680 var den utan jemförelse vigtigaste händelsen i detta
landskaps historia. Den gaf åt Bleking en betydelse för Sverige, som det så
ofta förbäijade gränslandet aldrig haft för Danmark. På klippön i den
ödsliga skärgården, der nyss stod blott en enslig fiskarkoja, reste sig snart
ett af rikets hufvudvärn. Vid det för större skepp segelbara inloppet till
den af naturen bildade hamnen uppfördes efter Erik Dahlbergs plan
fästningarna Drottningskär på Aspö och Kungsholm på det midt emot
liggande Tjurkö. Gamla dockan begynte sprängas i berget 1716. Karlskronas
anläggning medförde uudergång för den gamla hufvudorten under danska
tiden, Ronneby; det förlorade sina stadsprivilegier, och dess invånare
be-faldes flytta till Karlskrona. Kristianopel, anlagdt af Kristian IV 1600
såsom gräDsfäste mot Sverige, förlorade sin betydelse; dess fästningsverk
raserades 1677. Det gamla Sölvesborg gick allt mera tillbaka vid sidan
af det enligt Karl X Gustafs plan anlagda Karlshamn, som 1668 erhöll
stadsprivilegier; här öppnades vid den gamla riksgränseus försvinnande en
naturlig handelsled för det inre af Småland.
Tillsammans med det egentliga Skåne hade Halland och Bleking (jemte
ön Bornholm), så långt den nordiska historien går tillbaka, bildat ett helt
för sig, skånelagens område eller den med Sverige landfasta ena tredjedelen af
det egentliga Danmark, som under medeltiden utgjort erkestiftet Lund, vid
hvilket primatet öfver den nordiska kyrkan varit fäst. Tillsammans
inför-lifvades de nu i Sverige under det gemensamma namnet hertigdömet
Skåne och styrdes under öfvergångstiden såsom ett generalguvernement med
kufvudstad i Malmö. Kärnan af detta bildade det egentliga Skftne, ej som de
andra skånska landskapen ett kustland till svenska landskap, utan tillika sitt
eget innanland. Det var den största och vigtigaste delen af Danmark
östansunds, ett af naturen rikt utrustadt landskap med urgammal odling, som åt
Skandinavien gifvit dess namn.
Vid öfvergången till Sverige var det deladt i fyra större och några mindre
län under adliga låntagare. Dessa län sammanslogos till tvenne
landshöfdings-döraen, omedelbart lydande under generalguvernören: Malmöhus och
Kristianstads län. Den kyrkliga indelningen blef oförändrad; Halland endast
söndrades från Lunds stift. Generalguvernörens residens och Skånes förnämsta
stad var Malmö, som på den svenska riksdagen erhöll plats näst efter
Göteborg. Stadens yttre erinrade om en hansestad; den hade ansetts för en
af Danmarks vackraste städer. Den var helt och hållet — äfven åt sjösidan —
omgifven af murar med torn och befästa portar, tre större åt landsidan och
smärre strandportar. Dess brist var att den saknade hamn; större skepp
kunde för grund knapt nalkas stranden närmare än l/6 mil. Emellertid var
Malmö, sedan Skanör och Falsterbo upphört att ega den betydelse de
haft under medeltiden, landskapets förnämsta handelsplats. Det försvarades
af fästningen Malmöhus, som af Sverige ansenligt utvidgades, äfven såsom
tygel på staden, hvilken länge behöll danska sympatier. De vidsträckta moras,
som på sextonhundratalet ännu oragåfvo Malmö och Malmöhus, förlänade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
