Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - De första krigsåren. 1700, 1701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i främsta rummet Dahlberg, Stuart och konungen sjelf. Slaget vid Duna var
i sjelfva verket den forstå strid, i hvilken Karl gjorde gällande sitt personliga
inflytande på sina trupper.
Segern hade för svenskarne de vigtigaste följder. Fästena vid Duna
folio det ena efter det andra i deras händer. Ryssarne och saclisarne gingo
åt skilda håll, de förre till Pskof, de senare till trakten af Danzig och
Marien-burg. Hela Kurland låg öppet för segraren; hertigdömets hufvudstad, Mitau,
intogs, och Karl XII genomströfvade landet från öster till vester utefter
gränsen af Samogitien. Redan i slutet af september 1701 forlade han hären i
vinterläger i vestra Kurland och tog sjelf sitt högqvarter invid slottet Wtirgen.
Der förde han en tid framåt sitt vanliga hårda faltlif och utbildade under
den strängaste disciplin sina soldater till verldens yppersta krigare.
Inom ett år hade Karl XII med en framgång utan like besegrat alla
408. Öfvergungen öfver Diina, den 9 juli 1701.
sina fiender. Förtjensten var i främsta rummet hans egen. Mot de forsigtiges
råd hade han gång på gång vågat det yttersta; lyckan hade stått honom bi
och gifvit honom segrar, der han kunnat vänta nederlag. Det svenska
området var befriadt från främmande härar, och de furstar, som nyss trolöst
öfverfallit oss, förklarade sig villiga att sluta fred. Karl XII kunde kanske
ingå den på hederliga vilkor. Han kände eller borde känna sitt folks behof.
Hans rådgifvare och generaler, män sådana som Piper, Rehnsköld och Otto
Yellingk, yrkade allvarligt fred eller åtminstone, att Karl skulle sluta med
konung August för att sedan vända sig mot tsaren såsom den i alla afseenden
farligaste bland våra fiender. I skrifvelserna från det hemmavarande rådet
blandade sig tidigt med de mörka skildringarna af landets ekonomiska
betryck de varsamt uttalade önskningarna, att riket snart måtte hugnas med
»en säker fred och rolighet». Vänskapliga makter, såsom Frankrike, England,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
