Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58. Det arabiska fūm betyder enligt den sannolikaste förklaringen
“vitlök“ (ṯūm), enligt andra “vete“.
59. “Sabierna“, mandeerna vid Eufrats och Tigris’ nedre lopp. Jfr 5: 73.
60. Jfr 7: 170. I den rabbinska litteraturen förklaras Exod. 19; 17 så,
att Israels barn stodo nedanför berget och Gud stjälpte det som ett tråg över
dem, i det han sade: “Viljen I antaga tora, är det bra; varom icke, skall
eder grav bliva här“, Grünbaum, anf. arb. s. 168.
61. Denna vers bör, såsom av rimmet framgår, uppdelas i två. Den
första delen slutar med al-ḫāsirīna “de tillspillogivna“; den senare hälften
syftar enligt kommentatorerna på en legend om några judar på Davids tid,
som fiskade på sabbaten och med anledning därav förvandlades till apor.
Somliga arabiska lärde fatta dock uttrycket bildligt.
63. Att döma av rimmet, består även denna vers egentligen av två
olika verser. Den första slutar med al-ǧāhilīna “de fåvitske“. Jfr för övrigt
Num. 19: 1 ff. och Deut. 21: 1 ff.
67. “Råkat i strid med varandra därom“, sköten skulden på varandra.
Baiḍāwī anför (vs 63) följande omdiktning av berättelsen i Num. 19. En rik
jude hade en son, som blev mördad av några släktingar, vilka ville komma
i besittning av arvet. Då man ej kunde avgöra, vem som begått brottet,
befallde Gud dem, att de skulle slakta en ko och slå till den mördade med
ett stycke av hennes kropp, för att han skulle vakna till liv igen och
utpeka sin baneman.
70—76. Här talar Muḥammed till sina anhängare. Med dem, som
“redan hört Guds tal“, menas judarne.
70. Se anm. till vers 87.
73. “Olärda“, antagligen araber, som övergått till judendomen.
77—87. Här är det åter fråga om judarne, vilka nämnas dels i andra
personen, t. ex. i vers 81, dels i tredje, t. ex. i vers 82.
79. Enligt Baiḍāwī är det fråga om stridigheter mellan vissa judiska
stammar, som därvid överträdde förbudet mot strid, men uppfyllde budet
om fångarnas friköpande. Det är dock ganska sannolikt, att orden wa-in
jaʾtūkum usārā tufādūhum “men komma de till eder som fångar, återlösen I dem“
och även iḫrāǧuhum “att utdriva dem“ äro ett senare tillägg, som ej hör hit.
81. “Dräpten I“, præsens historicum eller beroende på rimmet, Baiḍāwī.
Det sannolikaste är, att formen taḳtulūna i stället för ḳataltum valts för
rimmets skull.
83. “En skrift“, Koranen. — Baiḍāwī: “D. v. s. de bådo om hjälp mot
månggudadyrkarne och sade: ’O Gud, hjälp oss genom den yttersta tidens
profet, som beskrives i tora!’ eller ock förklarade de för dem och meddelade
dem, att en profet skulle sändas ur deras egen krets, och att hans tid
närmade sig.“
87. Jfr ovan, vers 70. — Den arabiska översättningen samiʿnā waʿaṣainā
(“vi höra och trotsa“) beror tydligen på missförstånd av de hebreiska
orden šamaʿnū wᵉʿasīnū (“vi höra och göra“) i Deut. 5: 27. — Ordagrant:
“de fingo dricka kalven i sina hjärtan“. Härom säger Baiḍāwī: “Kärleken till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
