Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98—115. Ett slags inledning till de båda följande avdelningarna, vs
116—135, som handla om de företräden Abrahams religion ägde framför
judendomen, och vs 136—145, där Muḥammeds anhängare åläggas att
under bönen vända sig mot Kaʿba. Jfr inledningen, s. XVI.
98. Det arabiska ordet rāʿinā betyder “tag hänsyn till oss!“ och detta
ställe förklaras av kommentatorerna på följande sätt: då profeten meddelade
någon uppenbarelse, plägade hans anhängare säga rāʿinā (tag hänsyn till
oss; ha ej så bråttom, så att vi få tid att uppfatta vad som säges och lägga
det på minnet!), och när judarne hörde detta, började de tilltala honom på
samma sätt, men inlade däri betydelsen av ett okvädinsord, emedan de
hade ett snarlikt hebreiskt ord (raʿ “ond“), som användes i denna betydelse.
Därför befallde Muḥammed sina anhängare att begagna sig av ordet unẓurnā
(“se på oss!“) i stället.
103. “Tills Gud kommer med sitt ord“, bi-amrihi, d. v. s. “tillåtelse att
bekämpa dem och pålägga dem skatt eller att döda Banū Ḳuraiẓa och utdriva
Banū an-Naḍīr“ (se inledningen, s. XX och XIX), Baiḍāwī. Det är emellertid ej
så lätt att översätta det arabiska amr i Koranen. Ordet betyder egentligen dels
“sak“, “ting“, dels “befallning“, men såsom Grimme, Mohammed, II: 51
påpekar, har amr i Koranens språk även en alldeles speciell betydelse. Grimme,
vars uppfattning säkerligen i allt väsentligt är riktig, jämför amr med det
targumiska mēmrā “ord“, sedan ordet personifierat, “väsen“, i synnerhet om
Gud, mēmrā dᵉJahwę̄ “Guds väsen“, “Guds person“, ὁ λόγος, t. ex. Gen.
3: 8 ḳāl mēmrā dᵉJahwę̄ “ljudet av Gud“. I Koranen betecknar amr en
emanation av Gud, som ursprungligen uppfattats som ett uttalande, ett ord
av Gud, jfr 32: 4; 44: 4; 65: 12. Det andra emanationsstadiet betecknas
av rūḥ “ande“, som enligt Muḥammed tydligen utgår från amr på samma
sätt som amr från Gud, jfr 17: 87; 40: 15; 42: 52. Detta röjer en
omisskännlig likhet med kyrkofädernas uppfattning av treenighetsdogmen, och
den viktigaste skillnaden består däri, att amr, λόγος, icke identifieras med
Kristus. I vilken hög grad Muḥammed närmar sig den kristna
uppfattningen, framgår av 4: 169, men det är dock att märka, att där har grundtexten
icke amr, utan kalima, den vanliga beteckningen för “ord“ i arabiskan, och
Muḥammed har tydligen icke tänkt på att amr och kalima icke äro något
annat än olika översättningar av det grekiska λόγος. Uttrycket atā amru-llāhi,
amrunā, 10: 25; 11: 42; 16: 1, betyder “Guds befallning kommer“, “Guds
beslut utföres“, d. v. s. “Guds straffdom verkställes“, men det kan dock tänkas,
att amr här egentligen icke står i betydelsen “befallning“, “beslut“, utan
betecknar emanationen av Gud, så att det hela betyder “Guds väsen
kommer“, “Gud uppenbarar sig“, “Gud ingriper“. I sak blir det ingen skillnad,
och den arabiske läsaren eller den med språket tillräckligt förtrogne européen
torde näppeligen kunna undgå att tänka på båda betydelserna, men för
översättaren ställer sig saken svårare. Uttrycket har emellertid återgivits
med “Guds ord kommer“, resp. “vårt ord kommer“.
107. “De, som ingenting veta“, avgudadyrkarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
