Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108. Denna vers syftar på Muḥammeds fiender i Medina, som störde
gudstjänsten och till och med sökte riva ned moskén.
109. Uttrycket “varthän I än vänden eder, så är Guds ansikte där“
är antagligen riktat mot judarne, som under bönen vände sig mot Jerusalem.
Jfr vers 136.
110. Att här är fråga om de kristna, är sannolikast. Emellertid
beskylldes judarne för att påstå, att Esra var Guds son (9: 30), och dessutom
ansågo de hedniska araberna änglarna för Guds döttrar.
118. Jfr Pirḳē Ābōt V: 3: “Med tio prövningar prövades vår fader
Abraham, och han bestod dem allesammans för att visa, huru stor vår
fader Abrahams kärlek var.“ Dessa uppräknas samvetsgrant i
talmūd-kommentarerna, ehuru uppgifterna visserligen äro ganska varierande. Som
den sista prövningen anföres befallningen att offra Isak eller också Saras
död. Enligt Baiḍāwī bestodo prövningarna i föreskrifter om olika religiösa
sedvänjor. Se vidare Grünbaum, anf. arb., s. 99.
119, 121. Uppgiften, att Kaʿba grundlagts av Abraham, är säkerligen
ett påhitt av Muḥammed själv. I varje fall finnas inga antydningar i den
judiska litteraturen om att denna legend skulle härstamma från annat håll.
129. Det arabiska ḥanīf sammanhänger etymologiskt med det syriska
ḥanpā “hedning“, men har fått en helt annan betydelse, vars utveckling ej
är lätt att förklara. I Koranen betecknar ḥanīf en anhängare av den sant
monoteistiska religion, som representeras av Abraham, och användes
vanligen om denne patriark. Blott på fyra ställen, 10: 105; 22: 32; 30: 29; 98: 4,
förekommer det, utan att det är fråga om Abraham.
130. “Stamhövdingarne“ (asbāṭ, plur. av sibṭ, hebr. šebęṭ “stam“) enligt
Baiḍāwī “Jakobs ättlingar eller hans söner och deras efterkommande, emedan
de voro ättlingar av Abraham och Isak“.
134. Variant: am jaḳūlūna “eller säga de?“
136. Ḳibla betecknar den riktning, mot vilken muhammedanen vänder
sitt ansikte under bönen. Till en början var Jerusalem ḳibla, men detta
upphörde redan under det andra året efter den muhammedanska
tidräkningens början, och i stället upphöjdes Mekka till ḳibla och därmed till hela
den muhammedanska världens andliga medelpunkt. Jfr inledningen, s. XVI.
137. “Vittne emot eder“, nämligen genom att intyga de rättrognas tro
och de otrognas otro. Den arabiska prepositionen kan emellertid även
betyda “angående“, således “angående människorna“ och “angående eder“.
I samband härmed uppgiva kommentatorerna, att de otrogna på domedagen
skola förneka, att några apostlar blivit sända till dem, varemot Muḥammeds
anhängare skola påstå motsatsen, och då de senare av de otrogna tillfrågas,
huru de kunna veta det, skola de åberopa sig på Guds utsagor i Koranen,
varpå Muḥammed skall intyga sina anhängares trovärdighet.
140. “Varandras ḳibla“, d. v. s. judarne rätta sig ej efter de kristna
och tvärtom.
141. “Den“, skriften. Enligt en annan förklaring skulle pronominet
syfta på Muḥammed, således “känna honom“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
