Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
145. Orden “varifrån du än kommer, så vänd ditt ansikte mot det
fridlysta templet“ innehålla en onödig upprepning av vers 144, som antagligen
beror därpå, att avskrivaren av misstag kommit in på vers 144 en gång
till. — “Få sak med eder.“ Såsom kommentatorerna anmärka, skulle detta
kunna inträffa, om judarne med något sken av berättigande kunde påstå,
att Muḥammed lånat sin ḳibla från dem.
146—157. Dessa verser torde höra tillsammans med undantag av vers
153, som står alldeles isolerad och antagligen hör till föreskrifterna om
vallfärdsceremonierna i 185—199. Av vers 149—150 tyckes framgå, att
det är fråga om de rättrogna, som stupade vid Biʾr Maʿūna efter slaget vid
Uḥud. Jfr inledningen, s. XVIII.
153. Ṣafā och Marwa äro tvenne platser i Mekka. Till de ceremonier,
som åligga pilgrimerna, hör bland annat att sju gånger tillryggalägga vägen
mellan dem båda i rask takt och under uppläsande av böner. Detta bruk
härstammar från den hedniska tiden och bibehölls av Muḥammed. —
“Vallfärden“ (ḥaǧǧ) betecknar den officiella pilgrimsfärden till Mekka i den 12:e
månaden av det muhammedanska året, “tempelbesöket“ (ʿumra) åter en mindre
högtidlig pilgrimsfärd, som kan företagas under vilken tid av året som helst.
154. “Alla, som förbanna“, d. v. s. änglar och människor.
158—162. Tydligen från den mekkanska tiden, verserna 163—166 likaså.
166. Det naturligaste torde vara, att de otrogna, som åkalla sina
avgudar, jämföras med den, som ropar på oskäliga djur.
167—171. Om förbjuden mat.
172. Om den sanna fromheten; förmodligen ett tillägg till föreskrifterna
om ḳiblan (vers 136 ff.). — Grundtextens wa-ṣ-ṣābirīna är en vulgär form
i stället för det klassiska wa-ṣ-ṣābirūna, jfr 4: 160; 75: 4; 76: 31.
173—181. Tre olika förordningar, innehållande var och en tre verser,
vilka avslutas med vers 182.
173. “Brodern“, den dräptes hämnare.
175. “Liv“, emedan vetskapen därom avhåller dråparen från dråp.
179. Med “dem, som levat före eder“, menas antagligen de kristna,
icke judarne.
180. “Som äro i stånd“ att fasta, men likväl underlåta det. — “Bättre“
än den i det föregående omtalade ersättningen.
181. Ramaḍān, den nionde månaden i det muhammedanska året.
183. Denna vers torde tillhöra en senare tid att döma av de ganska
detaljerade bestämmelserna. Den följande versen hör tydligen till ett helt
annat sammanhang.
185—199. Varjehanda förordningar rörande det fridlysta området
i Mekka, vilka förmodligen icke allesammans härstamma från en och
samma tid.
185. Enligt de muhammedanska kommentatorerna plägade somliga
medinare efter förrättande av vallfärden till Mekka göra en särskild öppning på
husets eller tältets baksida, genom vilken de gingo in och ut i stället för
att använda den vanliga vägen, som de i sin vidskepelse ansågo ohelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
