Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187. “Frestelse“, till otro.
190. De fridlysta månaderna voro fyra, den första, den sjunde, den
elfte och den tolfte.
191. “Störten eder icke i fördärvet“, genom slöseri.
192. “Må den, som räknar sig tempelbesöket till godo ända till
vallfärden, giva något offer.“ Detta ställe förklaras olika. Den enklaste
tolkningen torde vara, att den, som ännu icke förrättat den vederbörliga
vallfärden, men i stället avlagt det s. k. tempelbesöket i Mekka, må avlägga
pilgrimsdräkten, tills han företager den verkliga vallfärden, men vare dock
skyldig att i bot giva ett offer. I så fall är det fråga om “avskedsvallfärden“
(inledningen, s. XXIII), då Muḥammed kombinerade ʿumra och ḥaǧǧ (vs 153.
anm.), men ej iakttog stadgad avhållsamhet under mellantiden mellan båda.
194. ʿArafāt, ett berg i närheten av Mekka, där en del av
andaktsövningarna försiggår. — “Det fridlysta minnesmärket“, en annan helig plats
mellan ʿArafāt och Minādalen. Vilket ställe därmed åsyftas, är dock osäkert.
200—210. Allmänna betraktelser.
206. Meningen torde vara, att Gud plötsligt skall överraska de
ogudaktiga och sända dödsänglarna att taga dem hädan; jfr 16: 35. Variant:
tarǧiʿu “återvända“.
211—19. Dessa verser innehålla svar på frågor, som framställas av de
rättrogna, med undantag av 212—213, vilka böra betraktas som en enda
vers och torde höra tillsammans med vers 245—246.
214. Syftar på en arab vid namn ʿAbdallāh bin Ǧaḥš, som år 2 överföll
en handelskaravan i den fridlysta månaden Raǧab. Se inledningen, s. XVII.
216—219. Egentligen en enda vers.
216. Maisir var ett slags spel. I stället för tärningar användes märkta
pilar; insatsen bestod av kameler, som slaktades och delades i olika stycken.
Då samma fråga besvaras olika i 211 och 217, måste dessa båda stycken
härstamma från olika tillfällen.
220—243. Äktenskapslagar med en interpolation (239—240), där det
är fråga om bönen. Att avgöra, när dessa förordningar utfärdats av
Muḥammed, är ej möjligt.
223. “Uträtten ock något gott för egen räkning“, enligt Baiḍāwī antingen
söken skaffa eder barn eller ock läsen orden “i Guds namn“ före akten.
224. “Gören icke Gud till föremål“, d. ä. svärjen icke i otid vid Gud!
Enligt en annan tolkning: ansen ej Gud för ett hinder för edra eder att vara
fromma, d. ä. skjuten ej skulden för eder orättfärdighet på Gud!
233. “Ingen skall tvingas över förmågan“, jfr det latinska: “ultra posse
nemo obligatur“. — “Arvtagaren åligger detsamma“, d. ä. i händelse av faderns
död åligger det arvingarne att sörja för änkans underhåll. Uttrycket
“arvtagare“ har tolkats på flera sätt, men fattas enklast i betydelsen “det
efterlämnade barnet“, d. v. s. i detta sammanhang dess förmyndare.
239. “Den mellersta“, antagligen eftermiddagsbönen; se inledningen,
s. XV.
244. Enligt de arabiska kommentatorerna syftar denna vers på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
