Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle, då åtskilliga judar togo till flykten för att rädda sig undan pesten
eller efter en annan uppgift för att slippa draga ut i krig med den påföljd,
att Gud dödade dem allesammans och sedermera väckte dem till liv igen.
I grunden finnes antagen något sammanhang mellan denna legend och
synen hos Hesekiel, kap. 37.
Om vers 212—213 inskjutas omedelbart före 245, erhålles åter en
förordning, bestående av tre verser med samma inledningsord som vs
173, 176 och 179 och förmodligen samtidig med 173—182. Detta stycke,
som handlar om striden mot de otrogna, börjar med vers 244 och
fortsättes av vers 247—254.
246. “Ett gott lån“, våga liv och gods i kampen för Gud mot de otrogna.
Jfr även Ordspr. 19: 17.
247. “En profet“, Samuel.
249. Det hebreiska ordet šᵉkīnā, egentligen “boende, vila“, sedan Guds
hemlighetsfulla uppenbarelse i förbundsarken, användes ofta av Muḥammed
under den arabiska formen sakīna i betydelsen “frid och ro“. På detta
ställe passar dock icke denna allmänna betydelse; här torde ordet snarare
vara någon slags emfatisk beteckning för arkens innehåll.
250. Jfr Domareb. 7: 4 och vad som där berättas om Gideon.
254. “Han, som Gud talade med“, Mose.
255—259. Dessa verser bilda ett sammanhängande helt, men att
avgöra, när de uppenbarats, är lika vanskligt som att bestämma de följande
versernas ålder.
256. Denna vers, som kallas ājat al-kursī “tronversen“ och anses för
en av de allra heligaste i hela Koranen, gör intryck av att vara
översättning av någon judisk eller kristen hymn. Parallellställen förekomma i
targūm till Psaltaren 18: 32 och 2 Sam. 22: 32, ävensom Mekiltā till Exod.
15: 26; 16: 18; jfr även Jes. 66: 1.
257. Ṭāġūt, “avgud“ eller “avgudar“. Ordet härstammar från den
talmudiska terminologien, där den motsvarande formen betyder “villfarelse“,
“avguderi“, även konkret “avgudar“.
260—262. Exempel från judarnes historia.
260. Den, som tvistade med Abraham, var enligt de arabiska
kommentatorerna Nimrod.
261. Sammanhänger möjligen med Neh. 2: 11 ff. Det är dock rätt
sannolikt, att versen hör till ett helt annat sammanhang, i synnerhet som
det arabiska ka-llaḏī, “lik honom, som“, ej har någon riktig motsvarighet
det föregående.
262. Jfr Gen. 15: 9 ff.
263—281. Om allmosor och ocker.
269—270. Jfr Malaki 1: 7 ff.
274. Bör uppdelas i två verser. Den första slutar, såsom rimmet visar,
med tuẓlamūna “lida någon orätt“. — “Som hindras genom Guds sak“, hindras
att arbeta för sitt uppehälle genom striden för Islāms utbredning.
278. Av “ockret“, den höga ränta I betingat eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
