- Project Runeberg -  Koranen /
504

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 5 - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

504

eller annan anledning måst avbryta sin färd, och av honom användas att
rida på, för att han skulle kunna fortsätta resan“.— Sāʾiba betyder i
allmänhet “ett kreatur, som strövar omkring efter behag“, men har på detta
ställe en särskild betydelse. Enligt somliga betyder det “en kamelhona.
som fick beta var som helst på grund av ett löfte eller dylikt“; andra åter
definiera sāʾība på följande sätt: “en kamelhona, som fött tio föl av honkön
efter varandra och därefter fick beta var som helst, varjämte hon befriades
från att användas till ritt och hennes mjölk reserverades dels för hennes
egha föl, dels för ägarens gäster, ända tills hon dog, då xöttet förtärdes
av män och kvinnor gemensamt*“’. Därjämte förekomma emellertid även
andra uppgifter. — Wagsīla, av verbet waṣala “förena“, säges om en
kamelhona, som fött tio gånger, men användes vanligen om får. Att döma av
de arabiska kommentatorernas och lexikografernas olika uppgifter, torde här
menas 4īen tacka, som ett visst antal gånger — förmodligen sex eller sju

fött två lamm av honkön och därefter tvillingar av olika kön, varefter
hennes mjölk reserverades för männen och hon i övrigt behandlades som
en sāʾiba“. — Hāīmī betyder “bevarandeé“, d. v. s. enligt araberna “den, som
bevarar sin rygg för bördor o. d.“, och betecknar i detta sammanhang en
kamelhingst, från vilken tio föl härstamma, varefter han erhållit samma
rättigheter i fråga om bete som baḥīra“.

105—107. Säkerligen yngre än 2: 176.

106. “Mot vilka de försyndat sig“, arvingarne, enligt läsarten ustuhikya.
Andra läsa istaḥaḳḳa “som detta åligger“, som komma i fråga.

108 ff. I dessa verser finnas inga hållpunkter för bestämmande av de
kronologiska förhållandena. — Det arabiska jauma “den dag“ kan, såsom
Baidāwī påpekar, fattas på flera olika sätt, nämligen som adverbial till det
närmast föregående verbet “vägleder“ eller som apposition till “Gud“, d. v. s.
“frukten Gud, nämligen den dag, då Gud församlar“, vilket dock blir något
långsökt, eller som objekt till “hören“, således “hören (redogörelsen för) den
dag“. Slutligen kan det även bero av ett underförstått mdkur “kom ihåg
den dag, dåᶜ“, jfr 2: 28, och denna uppfattning är säkerligen den riktiga.

100. Bildar egentligen en enda vers tillsammans med den följande; jfr
vs 2—3, anm.

110. Jfr 3: 43.

112. Beror tydligen på några orediga föreställningar om nattvardens
instiftande.

6.

Från den tredje mekkanska perioden. Den första delen omfattar vs
1-73. o

8. Så hade saken varit avgjord”, så hade de genast blivit
tillintetgjorda.

20. Jfr 2: 141.

24. Det de uppdiktade, deras avgudar.

25. Den, Koranen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free