Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
dåniga.ᶜDen i texten givna tolkningen stöder sig på en avvikande läsart,
som anföres av BaiÖāwiī.
57—100. Profetlegender.
60. “Om Gud“ eller “av Gud“.
63. ʿAd är namn på ett gammalt folk, som omtalas på flera ställen i
Koranen. I vad mån historiska fakta ligga till grund för dessåa skildringar
av arabernas forntid, är omöjligt att avgöra.
67. “I kroppslig styrka“; enligt de gamla sagorna var ʿAd bekant för
sin jättelika längd.
71. Tamäd, arabisk folkstam, de klassiska författarnes Thamudeni.
83. Enligt somliga muhammedanska kommentatorer var uʿaib Moses
svärfar.
101—173. Om Mose och judarne.
130. Översvämningen nämnes ej i Gamla testamentet; jfr för övrigt Exod.
7—8.
139—140. Egentligen en enda vers.
143—144. Likaledes blott en vers.
146—147. Även dessa båda verser höra tillsammans och böra ej
skiljas åt.
156—158. Från tiden efter utvandringen till Medina.
156. Jfr 61: 6.
157—158. Dessa höra tillsammans och utgöra en enda vers.
160. Jfr 2: 54 ff.
163. Jfr 2: 61.
166. Denna vers bör delas itu. Förra hälften slutar med ᶜ“apor“.
168. “Det jordiska livets vinning“, mutor.
170. Jfr 2: 60.
171. Detta ställe, som visar, att Muḥammed ej var obekant med
preexistentianismen, förklaras av de arabiska kommentatorerna på följande
sätt: Gud gned Adam på ryggen och tog fram alla själar, som skulle skapas
ända till den yttersta dagen, ur hans kropp. Därefter frågade han: “Är
jag icke eder Herre?“ varpå de svarade: “Jo, vi vittna.“
174—185. Om en otrogen, som vägrade att omvända sig.
179. Enligt muhammedanerna har Gud 99 namn.
183. “Deras landsman“, Muḥammed.
186—205. Om den yttersta domen.
186. Som det sista ordet i denna vers icke rimmar med den föregående
eller efterföljande versen, torde någonting hava bortfallit. Antagligen bör
man tillägga wa-antum lā tašurūna “utan att I märken det“, jfr t. ex.
7: 93; 12: 107; 43: 66.
199. Jfr 41: 36.
201. Meningen är, att satanerna låta sina bröder, d. v. s. de otrogna,
framhäråa i villfarelse. Detta ställe kan även översättas på följande sätt:
“Men deras bröder, d. v. s. de fåvitskas bröder, satanerna, låta dem (de
fåvitska, framhärda i villfarelse.“Även fortsättningen “de tröttna ej därpå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
