Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 69 - 70 - 71 - 72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
69.
Fran den första mekkanska perioden.
24. Här underförstås: ᶜoch man skall säga-.
27. “Det“, döden, så att någon uppståndelse ej kommit i fråga.
30. Före denna vers underförstås: “Gud skall säga till helvyetets
väktare“.
*†1. “Han“, Muḥammed.
48. ᶜDetta“, Koranen.
70.
Från den första mekkanska perioden.
1. Torde syfta på 56: 1. Någon av de otrogna frågade profeten, on:
den utlovade straffdomen ej skulle komma snart. Grundtextens sa’ʾ’ala med
följande bé, som återgivits med “sporde efter“, förklaras av de arabiska
kommentatorerna med istadʿā “pocka på“, “söka framkalla“, 4frambesvärja-.
6. “Den“, dagen, eller “det“, straffet.
30-32. 34. Antagligen senare tillägg: jfr 2:3: 5 ff.
71.
Från den andra mekkanska perioden.
5. Bör antagligen uppdelas i två verser. Den första hälften slutar med
nahāran “dag“.
22 f. De här nämnda avgudarna voro manliga väsen, som tillbådos av
de hedniska araberna jämte de 53: 19 f. omtalade gudinnorna. Enligt de
arabiska kommentatorerna skulle de hava dyrkats redan före syndafloden
och sedermera blivit arabiska lokalgudar. Denna uppgift är tydligen blott
ett försök att förklara det faktum, att de arabiska avgudarna framställas
som existerande redan på Noas tid. Se WEellHausÅen, Reste arabischen
Heidentums gesammelt und erldutert, 2. Ausg. Berlin 1897, sid. 13 ff. 1
allmänhet låter Muḥammed de gamla profeterna uppträda på samma sätt
som han själv och lägger sina egna ord i deras mun, vadan det ibland är
ganska svårt att avgöra, om det är någon av dem eller Muḥammed, sors
talar, och antagligen har han själv ej alltid gjort sig reda för denna sak.
23–24. Blott en enda vers.
72.
Fran den andra mekkanska perioden. Syftar på en vision, i vilken det
uppenbarades för profeten, att djinnerna lyssnade på hans predikningar.
Detta skall enligt den vanliga uppgiften hava skett på återfärden från a-†āʾif:
se inledningen s. XIV.
3. “Förvisso“, enligt läsarten wa-innahu; variant: wa-annahu “och att“.
samordnat med bihi “därpå“ i vers 2. Enligt den scenare läsarten blir
översättningen: “vi tro därpå — — — och på att han ej skaffat sig
maka“ o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
